Tredje dagen, en light-dag

Inga termosar att hämta. Ingen lunchmatsäck att packa. Bara att äta och klä sig efter väder. Vi fick fortfarande tre alternativ på slingor att gå.

Toppturen till våffelstugan i snabbtempo; Hemliga fäbodvallen eller byrundan.

Packning av bussen senast 12 och lunch innan avfärd mot Stockholm. Lunchen serverades ute på verandan och värdfamiljen fixade buffé med potatismos, sallader och olika sorters grillade korvar. Mumsigt värre!

Sedan var det dags att vinka av hela familjen och rulla hemåt med många fina minnen i ryggsäcken.

En bra start

Dagen började en stund före 7.30 då frukosten serverades.Sedan packa lunch och byta om för dagens kläder efter väder. Underställströja och friluftsbyxor fick det bli. Starten var en ganska brant stigning där man fick chans att testa sina valda grupps tempo och sedan vid behov välja om, vilket jag gjorde…… Jag valde den snabbare gruppen som skulle gå en längre sträcka och kände att lungorna inte var helt i topp efter förkylningen som varit. Jag bytte ner en nivå och gick i mellangruppen, vilket passade mig perfekt. Lagom promenadtempo där det fanns chans att fotografera det man ville. Några stopp då och då för att justera klädsel eller dricka, förutom lunch och fikapaus. Vi hade blandat väder och det som märktes mest var blåsten uppe på topparna/höjderna. Det sas att dagen slutade på 18 km men det här jag inte sett bevis på än.Kl 16 startade after walk vid baren med gitarrer och allsång. En snabb bastu innan middagen och bordsplaceringen gick efter landskap. Djur, blomma, växt, fisk hade vi vid vårt bord som summerades som Gotland. Efter middag och efterrätt bjöds vi på en föreläsning/presentation av att vandra i Nepal. Spännande, utmanande, och vackert. Nu är man nöjd för idag och ser fram emot morgondagen.

Mot fjällen..

Nu är det mesta packat och bara det sista som kaffe, vatten och mellanmål saknas. Vid 14.45 går bussen mot Bruksvallarna och några dagars vandring i höstfjäll stundar. Det lovas väldigt blandat väder från prognoserna så alla sorters kläder är med…

Ska bli lite spännande och hoppas det blir lyckat så att jag vågar göra om det med familjen.

Finaldagen som kändes gött i biceps

Detta hände mig för några veckor sedan. Jag gav mig ut på okänt vatten och erövrade det!

Under våren har jag kämpat med mina knän och ena höften. Det har gått så där. För att ha något annat att lägga frustrationen på startade jag med ett bänkpressprogram.

Valet kändes bra eftersom jag inte hade några kända skador i överkroppen och kunde då lägga fokus på rehab och prehab för underkroppen.

Ett mål var också att erövra ”killhörnan” i gymmet. Därmed kliva ur komfortzonen helt själv. Förvisso har jag ju marklyft en del men i boxen/buren hade jag aldrig varit.

Hur gör man då när man vet att man är svag i bröstpartiet och lyfter stången så där vingligt och okontrollerat?

Jo, man kan ta hjälp av en vän och ett bänkpressprogram (Mized). Lägg också till Styrkelabbets poddavsnitt: bänkpressbabbel tills du baxnar; som gav mycket tekniktips och kött på benen (musklerna får du fixa själv).

Efter att kört igenom 3 nivåer på programmet, dvs 1 pass i veckan i 8×3 (24)veckor, tog jag mig från 20(stången) till 52.5 kg på egen hand.

Jag hade inget viktmål men ville bli starkare i överkroppen och det var inga problem med detta program. Till varje bänkpass låg 4 assisterande övningar. Allt från armhävningar,som jag inte klarade i början, till pullups/chins, som jag ännu inte klarar utan gummiband.

Summan dessa 24 veckor: Vill du lyckas, följ planen, vad målet än må vara. Det är najs att känna sig stark! Kör hårt och smart.

Bild på när jag tagit mig över den sista hängbron på förra årets vandringsresa, som gick ända upp till toppen av Kebnekaise. Min största utmaning var att hantera svindelkänslan som kom över mig på varje hängbro. Jag kom på en strategi som jag använde och för varje gång gick det lättare. Som sagt, ha en plan och följ den!

Myser runt i Abisko

Vi startar morgonen med blå himmel, sol och vindstilla. Luften är fortfarande småkylig men solen värmer skönt. Frukosten får bli pannkakor eftersom vi behöver göra oss av med lite vikt. Vi har sovit okej men är alla småsega efter att ha väntat in midnattsolen.

Efter att få ihop tetris’et, dvs packningen inklusive tältet, så checkar vi ut från STF Abisko genom att äta lunch. Vi pratar lite med personalen på stationen och är överens om att är man tidig hit på sommaren, hinner man före myggen. Allt är noga planerat. Sedan tar vi en promenad ner till stranden för ett ev dopp. Väl där vadar vi ut och letar bra ”mack-stenar” att kasta macka med. Vi är först badsugna men har inga badkläder och vi är inte ensamma på stranden. Det börjar blåsa upp till gäss ute på Torneträsk och vinden kyler oss så vi promenerar mot kanjonen.

När vi kommer dit hittar vi en plats där vattnet står näst intill stilla och sonen blir plötsligt badsugen igen. Efter några dopp får vi snart lite bråttom tillbaka.

Jag spanar förgäves efter lemlarna, som hörs men är snabba undan våra ögon. Jag är ändå glad att barnen fått se var sin under dagarna här.

Det är dags att vandra mot tågstationen och det är med dubbla känslor vi säger hejdå till Abisko. Men jag är ganska säker på att vi kommer komma tillbaka hit, förr eller senare. Abisko har verkligen bjudit på sin bästa sida. Även om tåget var lite försenat är det förlåtet. ”Sveriges mest försenade tåg” kommer att ge oss sin vaggning till sömns och vi längtar..

Nu anländer vi till Boden och tackar Abisko för alla minnen du gett oss!

Linbana och en promenad

En dag då benen påminde sig lite om gårdagens tur tog vi oss en frukost på stationen och gick till linbanan upp på Njulla, Abiskos närmaste topp. Enligt barnen var det då såå kul att de ville åka ner också. Själv tyckte jag det var en otroligt vacker tur och ångrar den inte men med min svindel tog jag stigen ner och njöt av utsikten.

Sedan tog vi en promenad till godisfabriken i Abisko östra ca 2 km bort. Vi avslutade dagen och sista kvällen med en kvällspromenad till stranden och att kolla midnattsol och njuta av kvällen.

Dagstur till Trollsjön

Väckarklockan ringer faktiskt 6.30, trots semester. Väcker barnen vid 7.00 och vi har bestämt att sticka iväg utan frukost i magen. Vi har den med oss i ryggsäcken.

Bussen går ca 8.00 från Abisko turiststation och tar ca 30 min. Himlen är blå och solen värmer ordentligt. Termometern säger 11 grader men i solen är det varmt.

Bussresan visar sig vara en resa i sig! Vi åker norrut mot Låktatjåkka längs Torneträsk, som ligger spegelblank. Jag tänker att en resa till Riksgränsen eller Narvik kan vara en helt egen utflykt en annan gång.

Vi blir avsläppta på en parkeringsficka vid Låktatjåkka, en ganska intetsägande plats i sig.

Busschauffören berättar att hon hämtar upp oss vid någon parkeringsficka längs vägen. Bara vi syns. Vi följer en liten skylt in i björkskogen på andra sidan vägen och efter någon km korsar vi järnvägen där tågen passerar ganska ofta. Åtminstone gruvtågen, eller evighetstågen, som barnen kallat dem då vi räknat till 75 vagnar på LKAB-tågen.

Vägen upp till Gearggevággi (stendalen) är lite längre och brantare än jag tänkt. Vi stannar ganska så snart vi nått förbi trädgränsen och äter vår frukost. En härlig utsikt till det. Det är en ganska tuff men lättgången stig som leder över flera små krön så vi blir snuvade på att klarat bestigningen gång på gång. Vi hälsar på Gearggegubben, som visar sig i bergsprofilen, bugar som man bör om man vill ha tur med vädret enligt sägen, och vandrar vidare in i Stendalen.

Barnen beskriver dalen som att den ser ut som olika filmer och jag kan bara hålla med. Den ser tämligen onaturlig ut, fast det är just vad den är. Stora stenblock som följt med ner från bergsväggarna med inlandsisen en gång i tiden. Vissa block ser ut som de kraschat uppifrån rakt ner i dalen.

De sista två km känns lätta men barnen börjar bli trötta och otåliga. Vi blir stoppade av en mamma som gått ikapp oss och frågar efter skavsårsplåster. Det fixar vi och ett stackars barn blir räddat från skavsårsdöden 😉, det värsta som finns när det är långt till målet.

Väl framme får vi lön för mödan. Trollsjön ligger spegelblank och först ser jag den inte för att den smälter in i bergen med sin vattenspegel.

Vi pausar och lagar lunch och fotograferar. Vi badar inte då en liten bris passerar och kyler ner oss medan vi äter. Det får bli nästa gång.

Vägen tillbaka går lätt och vi har gott om tid. Vi stannar och fikar, dricker och äter mellanmål. Det sista innan vi ger oss ner i björkskogen igen. Vi är i God tid till bussen och får vänta en dryg timme vid vägkanten. Lite trötta och väldigt nöjda efter denna långa dag efter lite för lite sömn sitter vi äntligen på bussen tillbaka mot Abisko. Utsikten är fantastiskt fin men det är inte längre så magisk som i morse, då det nu blåser ute på vattnet och himlen färgats grå av molnen.

En förtrollad dag till Stendalen och Trollsjön!

Denna tur var markerad som ”medelsvår/svår” på fjällstationen. Jag blev förvånad då jag läst så många inlägg om barnfamiljer som lätt gått turen. Detta stämmer om man har vana eller väldigt rörelsebenägna barn. Är barnen inte så vana skulle jag säga att turen är ganska krävande. 5 km känns som det dubbla då det går en del uppför. Kanske vandringssällskap i form av kompisar hade skapat en annan inställning och avledning? Det fanns ju barn som joggade förbi oss och fram till sjön…

Men jag vill verkligen rekommendera denna tur. Speciellt en dag då himlen är blå och vinden svalkar lätt. God tur!

Högre makter

Som om det skulle hjälpa? Bättre än att inte göra något…

Jag ber till vädergudarna om lite sol och regnfritt på vår lilla tripp. Kanske för mycket begärt men prova kan man ju alltid.

Nu kommer värmen hit till oss så kanske letar den sig norrut i slutet av nästa vecka. ☀️

Att längta

Längtar så grymt mycket nu. Varje dag googlar jag, skriver något på pack- eller inköpslistan, frågar om råd eller bara drömmer mig bort. Att äntligen få åka till platsen som länge stått på min bucketlist är så häftigt.

Att planera och förbereda och planera resan är ju halva grejen. Nu står ju hela äventyret framför en och i huvudet förbereder jag mig på alla väder. Samtidigt som jag planerar för hur vi ska orka bära med oss packningen. Kanske är den bästa tiden på resan innan den ens blivit av. Den är ännu helt oförstörd och kan bli hur som helst och ingen vet facit.

Jag försöker sänka förväntningar och ambitioner så mycket jag kan.

Ut ur komfortzonen

Det finns saker och platser som drar extra hårt i mig. Speciellt sånt som fyller mig med själslig frid.

Igår följde jag med på ett uteyogapass. Jag har yogat några gånger för drygt 10 år sedan och nu på senare tid, men då bara avslappning och yinyoga, som är stretcha utan att tvinga kroppen till något.

Jag hängde faktiskt med riktigt bra, både i positioner och styrkemässigt. Upplevelsen av att blicka upp på en blå himmel med slöjmoln övervägde alla de kompisar som ville vara med då solen försvunnit från gräsmattan. Vi döpte om passet till mygg-yoga! Där övar vi fokus extra mycket.

Det som drar i mig mest är att få göra ett äventyr till Abisko. Så, nu är det bokat. En kortare tur med nattåg och två barn som ska äventyra tre dygn runt Abiskos turiststation på semestern. Jag längtar till äventyret. Men först ut ett miniävetyr med vår strövargrupp till ett av mina smultronställen.

På Mors dag upptäckte jag och en väninna ett nytt smultronställe under en picknick-date.