Allt och inget

Ja, så är det verkligen! När känslorna krockar med viljan eller tiden och det finns så mycket möjligheter till olika uppdrag och utveckling så får det bli stillestånd.

Eller stillestånd blir det aldrig eftersom det vardagliga rullar på nu när terminen startat.

Jag tänker att det är nu jag gör det här. Var sak har sin tid brukar jag säga och det gäller ju även mig… Det kan vara ett klokt talesätt som en bloggare skrev och syftade då på att man inte ska multitaska… Eftersom det skapar stress.

Ja, ibland är det bara svårt att släppa alla saker som folk pratar om. Var sak har sin tid, hoppas jag!

Kompromiss

Ja, det är väl ingen hemlighet att jag ville ut och vandra på semestern. Det gjorde jag ju också och hade bästa tänkbara vecka. Grejen var ju att jag ville dela detta vackra med familjen men alla var inte lika på…

Någon ville inte resa långt, sitta i bilen en hel dag, och någon sa att den inte gillade att vandra. Jag är inte den som kör över folk utan försökte få till en kompromiss. Tälten var inköpta och lediga dagar fanns så då föreslog jag en roadtrip istället. Två timmars bilturer blev det för att slippa sitta i bilen och se landskapet swischa förbi. Istället gick vi runt på olika platser och upptäckte till fots. I det somriga vädret blev det fokus på bad och glass men vi hann se annat på vägen också.

Summan av denna roadtrip blev fyra nätter i tält på tre olika campingplatser. Ja, det blev campingplatser i år… Lite bekvämligheter med dusch, disk och toaletter. Nästa gång blir det kanske något annat! Livet är ett enda långt kompromissade.

Livets kontraster

När vi vandrade funderade vi nog alla på om det fanns någon vackrare plats och om man verkligen behöver åka till Thailand osv. Sverige är ju så vackert!

Det ena behöver inte förskjuta det andra. Jag tror människan behöver kontraster i sitt liv för att både kunna njuta och uppskatta det som finns. Det är så lätt att bli hemmablind. Det var vi alla överens om.

Samma sak inom alla kategorier. Att prova och se saker från insidan vad gäller jobb, fritid eller vidga sin komfortzon. Att få veta om olika saker och lära sig på riktigt det har alltid fascinerat mig. De senaste dagarna har varit fysiskt utmanande men otroligt roliga och lärorika. Att ett jobb kan innehålla många intressanta möten mellan människor är inget nytt för mig, men en helt ny kontext gav helt andra sorters möten och nu vet att jag att jag kan mycket mer än jag tror. En kontrast till min vardag har lagts till och berikat mig!

Tack för det!

Mina nuvarande sanningar om toppturen på Kebnekaise 

Dessa är bara mina sanningar och ingen annans. En dag har gått efter toppturen och en hel del tankar har farit genom huvudet. 

Nästan vem som helst kan göra det. Bara man bestämt sig.

Låt inte någon börja prata negativt om vägen framför er. Svära över en eller annan sten är befogat!

Om du bestämt dig underlättar det otroligt mycket om du förberett dig väl eller redan är ganska vältränad. Själv önskade jag att jag nött på mer i benböj eller branta backar månaderna innan. 

Om du tror du haft riktigt träningsvärk, glöm det!! Du kommer se vem som varit på toppen vid frukosten på fjällstationen. Telefonstolpar och skitnödiga är vanligt förekommande här.

Kebnekaise må vara det hösta berget i Sverige men Vierrevarre är det jobbigaste.

 Du kommer njuta ännu mer av naturen och fjälltopparna dagen efter du varit uppe eftersom du besegrat den högsta av dem alla. Samt att du förtjänar en dag i dalen så sjukt mycket (och det är alltid magiskt vackert).

Sanningar är kanske bara tillfälliga tills en ny erfarenhet säger något annat, så lita inte på min sanning utan gör er en egen…

Människans natur

Jag hade tänkt att skriva om mina sanningar om toppförsöket men det blir mina sanningar om människan, eller dess sätt att vara. 

#1 Människor har vissa behov, vare sig man är man eller kvinna. Dvs. man måste kissa, prutta, rapa, äta, dricka, andas och sova. Speciellt under aktiva förhållanden.

#2 Trevligt bemötande ger så mycket energi till den du möter, speciellt om de är på väg upp på Kebnekaise. 

#3 Hjärnspöken finns, men bara om du släpper in dem.

#4 Hemmagjorda sånger kan bli hur dåliga som helst, men fruktansvärt roliga.

#5 Kontraster berikar människor. Det ena behöver inte förskjuta det andra. 

#6 Alla skulle behöva några dagar i Kebnekaisefjällen. Bara hänga där och fylla på med de vyer som du omges av.

Toppförsök Kebnekaise 

Vi gav oss iväg 07:20 och startade lugnt. Den obeskrivligt vackra utsikten hänför vem som helst när det är blå himmel med lite slöjmoln. Efter 5,5 km ungefär, bestämmer en av oss att avbryta toppförsöket och vända. Tårar trillade och vi kände både sorg och stolthet över vår vän som känner sig själv bäst. 

Där började den tuffa resan över glaciärer och brantare stigning. Vi kämpade på upp till Vierrevarrie där den verkliga utmaningen började. Stenrös och stigning rakt upp i en evighet. När man trodde krönet var nära väntade ett nytt krön … och så höll det på. Jag beslutade mig för att inte titta upp och bara gå steg för steg och sten för sten. Det blev några tiotal meter och sedan en knapp minuts vila för att hämta andan och sedan ta några höjdmeter till.

På vägen var det sång, skratt och allvar i alla dess former. När vi äntligen kommit upp på första toppen (Vierrevarrie), som såg ut som en kyrkogård med sina uppbyggda stenrös, så gick det fort nerför på andra sidan. Kaffedalen var täckt av snö och efter den blev det vila inför Keb. Vi hade olika känslor i kroppen men i knoppen fanns inga tvivel. Hitta Nemos Dorismantra ”fortsätt simma ” var det som körde runt i huvudet. Många har sagt att Vierrevarrie och Kaffedalen är de kritiska punkterna mentalt men vi hade verkligen ingen kritisk punkt. Vi skulle bara upp!

Keb kändes som en lättare bestigning än Vierrevarrie, då den gick mer på skrå och hade lite blandat snö och sten. Väl uppe vid toppstugorna var utsikten så bedövande i värmen och det var i princip helt vindstilla. Jag som är höjdrädd var inte helt säker på att jag skulle kunna gå upp på allra högsta toppen. Men jag måste ju försöka iallafall, och vips var jag uppe på toppen! Toppen av Kebnekaise, Sveriges högsta berg! Jag var inte så kaxig där uppe men vi stannade en stund för att fira och njuta av den magiska utsikt som bjöds denna dag! Det går inte att beskriva med varken ord eller bild, det måste upplevas!

Tillbaka vägen är en helt annan historia…