Back on track

Back on track, på flera sätt. Denna vecka har bara levererat tre dagar än men jag har redan varit tillbaka på stigcykling i mörkret. Dock med en ny liten vurpa som gav en rejäl lårkaka igen. Det är ett riktigt krävande pass och jag är helt utpumpad efteråt, precis som jag kände mig efter kick o boxen en gång i tiden…

Tillbaka på hockeyträning den andra kvällen och även där pumpas krämen ur benen till sista droppen. Frustrerande när man tänker vad man ska göra och kroppen inte svarar. -Hallå!!!

Naprapatbeök som inte var så skönt men ändå sammanfattade status lite. Dvs. Fusk med rehab, fusk med prehab men ändå koll på vad som retar muskelfästena och vad som verkar fungera träningsmässigt. Vilodagar behövs för återhämtning och just nu längtar benen efter fler bänkpass😜 Får jag bestämma skulle det klämmas in lite marklyft också.. Men, som sagt mer rehab och prehab nu då.

Annonser

If you can’t beat them, join them!

När jag vandrar eller promenerar i skogen är jag ute efter just lugnet. Att hinna känna och få in naturens tempo i kroppen. Doften av mossan, granarna och jorden på stigen. Jag vill höra suset av asplöven eller barrträdens vinande när det blåser. Se alla nyanser på marken och i lövverken.

När det då kommer cyklar farande från ingenstans över stock och sten skulle det kunna göra mig tokig. Men, de är ju borta igen så snart man sagt hej.

För ett, eller var det två, år sedan var planen att mitt nästa träningsområde skulle bli stiglöpning (traillöpning). Planen höll inte och inte kroppen heller, men i våras hittade jag stigcykling. Än så länge håller den planen och jag är överlycklig att något fungerar.

Jag minns hur jag tittade lite snett på cyklister som ”störde” mig i skogen. Men vem är jag att döma dem? Jag vet inte hur många av dem som hittat cykeln pga av att de inte kan springa, precis som jag. Förhoppningsvis ingen och förhoppningsvis kan de göra båda delarna.

Det jag tänker är att ibland är det bra att umgås med fienden, då kanske freden lägger sig och ni kan ha fler stunder att ha trevligt och göra aktiviteter ihop. Många inskränkta människor skulle nog må bra av det! Vyerna och perspektiven skulle vidgas och en ökad förståelse skulle komma på köpet.

Var trevlig mot den du möter, vare sig det är på cykel, i bilen eller i affären.

-Kämpa på! Ni klarar det!

Möte på cykelstigen i skogen.

Färgglatt äventyr

Efter att ha cyklat lite mtb i sommar tog jag och bokade in mig på en stigcyklingsgrupp.

Turen var för nybörjare men jag tyckte att nivån på stigarna var alltför avancerad för en nybörjare. Mörkret hann precis lägga sig och två timmar i skogen blev en riktig utmaning.

Mina lärdomar från kvällen: Våga utmana dig! Stigcykling är riktigt konditionskrävande! Min cykelbelysning räckte för att ta sig fram men den är också en kvalitets- och säkerhetsfråga. Inte klä mig så varmt. Jag kan vurpa i skogen och landa mjukt i mossan. Jag har blivit väldigt färgglad dagarna efter en tvåtimmars cykeltur där jag måste hoppa av och på cykeln, typ i farten, på rotiga stigar i mörkret!😁

På’t igen bara!!

Nörderi

Jag har skrivit om det förr. Att nörda ner sig, jag älskar det. Det betyder att man fokuserar på en sak. Japp, men men man kan faktiskt nörda ner sig i flera saker, tro mig. Nörderi kan innehålla flera grenar av samma kategori.

Som träning tex. Jag kan inte välja, jag vill göra allt. Vissa saker med mer framgång än andra. Kick o box gick bra ett tag, löpning likaså. Yinyoga, ridning, fotboll, handboll, volleyboll och innebandy är hur kul som helst. Hockey fantastiskt kul och jobbigt liksom stigcykling och långfärdsskidor. Styrketräning är det coolaste som finns men ändå måste jag förhålla mig till mig själv och min kropp, det svåraste av allt. När kroppen säger ifrån och tålamodet sätts på prov. Ja, då gäller det att finna en ny väg som funkar. Det svåraste av alla prov!

När kroppen säger uthållighet och hjärnan säger kötta på då är det inte plättlätt när man inte har det i sig… Mellanmjölkens land är inget för mig men något jag måste lära mig leva i. Det är kanske inte så svårt som det låter. Jag måste bara hitta vägen dit…

Olika uppfattnigar/tolkningar

Det finns ord som är mer eller mindre populära eller trendiga. ”Mindfulness” är ett av dem just nu och det betyder ”medveten närvaro” om du googlar. Att vara här och nu, du får samtidigt fram massor av förslag på kurser och olika aktiviteter för stresshantering och då förstår man mer att det handlar om att rikta fokus mot sig själv och sin kropp.

Det första jag tänker på när jag hör ordet mindfulness, är mediation. Det kommer från buddhismen och det är inte så konstigt. Men jag anser mig ändå kunna rikta fokus mot mig själv utan yoga eller meditation.

När jag är ute naturen, nästan oavsett när eller var det än är, går alltid tankarna till mitt varande och min relation och förhållande till naturen runt omkring.

När sinnena kopplas på då är det som en värld av minnen och närvaro kopplas på. Jag är här och nu och nästan alltid stannar tiden upp och det finns vara nu. Jag i relation till nuet. Det är min mindfulness, kalla det vad du vill men jag älskar det och det är beroendeframkallande.

Jag är inte i behov av något annat vad jag vet. Punkt slut.

Olika sorters naturupplevelser

Förra helgen var en tur i skogen bokad och vi gick för att titta på det brandhärjade skogspartiet på Järvafältet. Branden skedde i slutet av maj i år och nu nästan 4 månader senare var det tydligt hur branden satt spår i skogen.

Området består till största delen av berg men ändå såg man att lågorna tar vad de får och ris och tallar fick stryka med. Alla vi som gick i området blev mycket berörda och väldigt intresserade av hur naturen återhämtar sig efter en brand, inte minst efter denna sommar.

Intresset för att gå en guidad brandvandring, i Tyresta eller liknande, uppstod. Vi får väl se om det blir av.. Intressant vore det hur som helst.

Järvafältet hade en liten brand i jämförelse med Ljusdal med omnejd. Men faktum är att de båda startade med en liten låga/gnista. När jag går där får jag, precis som i fjällen, en otrolig känsla för hur liten man är på jorden mot naturens krafter. Respekt! Treat ‘em well…

Lite här och lite där…

Det har varit en vecka i stundtals intensiva möten medan andra varit avspända och fyllda med enkla förhållanden.

Förra helgen bjöd på bröllop och en fantastiskt mysig middag som sedan övergick i fest. I veckan har det varit träningar, middagar i olika konstellationer och idag en förmiddag i skogen följt av innebandymatch. Sedan en spontan cykeldate i skogen innan middag. Inte stressigt bara något på gång hela tiden. Skillnaden där emellan kan vara hårfin. Kontrasterna desto större. Festklädd ena dagen och friluftsklädd den andra.. Kul kombo!

J

Jag vet inte hur många människor jag mött den här veckan men de har alla fyllt mig med energi och glädje allihop. Ser dock ändå fram emot en lite lugnare vecka… …snart någon gång…