När stort blir litet

Ibland får man se eller höra saker som är stora eller skulle kunna bli stora om man låter snöbollseffeken ta fart. Den går att stanna eller ibland iaf att hejda och styra åt ett annat håll.

Jag tänker dels på snacket, det negativa snacket. Okej, ibland behöver man spy ur sig lite snabbt och så är det inget mer med det. Men i vissa fall kan man påverka och kanske ge perspektiv åt varandra genom att tänka högt eller bara vara rak och ärlig samtigt som man är respektfull. Inte alltid så lätt men sånt kan man öva.

Det finns också sanningar och faktum att förhålla sig till, som sjukdomar eller levnadsförhållanden. Stora frågor som man kan grubbla ihjäl sig på och som inte har några klara svar.

Att då hitta sätt att få paus från tankarna kan vara svårt men väldigt välbehövligt.

Mitt tips är stigar; smalare, rotigare och/eller stenigare. Lagom trixiga stigar för just dig. Traillöpning eller stigcykling håller fokus på var du sätter fötterna eller vilken stig du väljer sätter huvudet på skaft och allt annat försvinner. Bästa rekreationen för mig just nu!

Annonser

Grön mtb-runda som blev blå…

Äntligen dags igen! Jag anmälde mig till grön grupp. Det visade sig att jag var ensam om det. Jag provade att hänga på den blå gruppen, som går lite fortare över stigarna.

Det gick ganska bra och jag kunde avancera i ledet. Det behöver inte betyda att man är bättre men det var helt klart de bättre åkarna som låg längst fram. Det var snackigt i ledet men jag var inte så pratsam då min puls ofta låg över snacknivå.

Vi stannade ett flertal antal gånger för att vänta in alla och det räddade mig idag. Ett längre stopp för punktering gjorde att myggen hittade oss. Jag hade myggmedel i ryggsäcken och den gick laget runt under tiden vi väntade. Det skonade oss resten av turen.

Efter två timmar var vi nöjda och glada. Tro det eller ej, ingen vurpa denna gång, om man inte räknar med ett litet stopp där jag tippade åt sidan lite. Men inga nya blåmärken vad jag vet..

Dagens runda var kul då det kunde gå ganska fort emellanåt och den tekniska utmaningen var perfekt för mig. Jag klarade alla nerförslut utom ett dropp som jag bangade. Uppför är det svårare. Speciellt i korta branta partier. Fick ett tips jag ska öva på. Spängerna gick lätt som en plätt.

Som någon sa så är turerna aldrig exakta. Det beror på vilket tempo den som leder kör i. Det kan ju vara olika olika gånger.

Längtar iaf till nästa tur! Snart väntar långhelg och massor av andra sorters äventyr!

Nu rullar det minsann!

Stigcykling är så bra rekreation. Du är fullt koncentrerad på det du gör så jobbet får du inte med dig på turen. Du vistas i så fina miljöer och kanske finner du nya vänner!?

Ikväll provade jag att cykla med mtb-gruppen igen. Det har jag inte gjort sedan i höstas och inte vågat innan loppet pga skaderisk. Men nu skulle det bli av! Nu väljer man grön, blå eller röd grupp redan vid bokning och gruppen kör det tempot man valt.

Kvällen var varm, solig o nära vindstilla. Vi var många anmälda och jag följde grön grupp. I början kändes den alldeles för långsam men efter tiden gick så kändes den mer rätt. Vi fick utmana oss i att komprimera framgaffeln före rötter, pinnar, grenar mm. Kliva av, titta, se bästa vägval och se när ledaren tog sig ner för små bergsavsatser. Mycket pedagogiskt och bra! Detta gjorde att jag vågade och lyckades cykla nedför båda två.😁

Jag kände mig som en lite bättre cyklist när jag kom tillbaka och hade lyckats ta med mig några troféer från rundan.

Något ingen räknat med var myggens återtåg! Nästa gång blir det myggA på…

Grym kväll i skogen iaf. Har du funderingar på mtb? Prova det är såå kul!!!

I helgen som var bjöds det på tur med en kollega och fler vill boka cykeldejter.. Kul!!

Ķanske vi ses ì skogen!?

Loppdagen- Lidingö mtb 23 km 2019

Nu har den passerat. Inte obemärkt på något sätt men ändå så diskret den kunde, nästan…

Klockan ringde 5.50 och då var det bara att kliva upp. Tog en snabb dusch för att vakna och trycker igång kaffebryggaren medan jag kokar gröt. Sveper gröten och fyller vätskeryggsäcken och tar ett toabesök innan jag klär mig i cykelkläderna.

Det är bara någon plusgrad ute men prognosen säger växlande molnighet och 5 grader på dagen. Extra kläder och hjälm är redan packat i en ikeakasse.

Min supporter och chaufför anländer före 7 och jag brer en macka efter att vi lastat på cykeln.

Vi har gott om tid och stannar därför till på macken i ett ärende.

Väl framme på Lidingövallen har vi också gott om tid, då starten inte går förrän efter 9.00.

Hämtar nummerlappar och kollar runt lite. Vi hinner se några målgångar i junior klassen och drar oss sedan bort mot starten. Det är hetsigt i starten när tävligsklasserna startar. Några hakar i varandra och startar med en vurpa. Det jag är mest nojig över. Därför ställer jag mig nästan längst bak i min startgrupp och tänker att mitt mål är att komma just o mål.. Vinden är kall det blir till att köra med buff på!

Banan är fin och solen skiner faktiskt nästan hela loppet tror jag. Asfalt byts mot grusväg, stigar och motionsspår om vartannat. Vi passerar genom en hage också.

Den ländryggsmärta jag lidit av senaste månaderna ger sig till känna redan efter 14(!) minuter.. Jag blir förvånad eftersom jag brukar komma upp i 24 minuter. Smärtan är inte alls lika stark som tidigare men gör sig påmind. Jag bestämmer mig för två saker; Att stå upp och cykla i så många backar som möjligt och att inte titta på klockan.

Uppförsbackarna är många och det är något jag inte tränat på. Många backar under samma runda. De är branta både uppför och nerför. Att cykla tillsammans med många andra är jag inte heller så van vid och ibland tar försiktigheten över för att det är svårt att avgöra hur andra cyklister kommer planera sin väg eller hastighet. Ibland blir det tvärstopp och ibland är det full fart. Jag tänker att jag inte ska låta mig frustreras av detta utan bara anpassa mig och låta dagen bli en erfarenhet jag tar med mig.

Foto: cykelkanalen.se

Till slut känner jag att benen börjar ta slut. Att cykla upp för de branta backarna mellan 16 och 20 km är i princip omöjligt. Men jag är inte ensam att gå, eller kämpa mig upp med myrsteg. Att närma sig slutet av loppet ger lite energi men inte förrän utförsbacken ut på Grönsta gärdet börjar benen få flöde igen och sista km till mål blir en härlig avslutning på 1,5 timmes cykling.

Väl på upploppet stod två supporters och firade målgång! Verkligen härligt!

På tal om härligt så stod Pepsi och delade ut muggar med dryck efter målgång. Bland det godaste jag druckit på länge😛, hälsar en som inte dricker läsk i vanliga fall..

Finns risk för att det blir ett lopp nästa år igen..

Psykisk ohälsa och okunskap eller girighet

Mitt i veckan vaknade jag tidigt och kunde inte somna om. Jag började scrolla på telefonen och upptäckte ett klipp från Avicii-dokumentären vilket resulterade i att jag hann titta på halva samma morgon.

Jag bröt för att gå och väcka sonen innan frukost och kort därefter kom tårarna framvällande. Tänk, om det varit min son.. Att vara fast i en karusell och inte kunna kliva av… Rent fysiskt kanske man kan men är det moraliskt rätt, att sätta andra i klistret eller att klippa kabeln… Att vara en del av nätet i spindelns verk, att offra sitt varumärke ifall man kliver av..

Att vara mer än känd och en hel värld som väntar på vartenda steg man tar.. I det här fallet var Tim Bergling säker på vad han kände ganska tidigt. Att ta sig ur karusellen var en karusell i sig. Jag såg klart den igår kväll.

Lätt att sitta med facit och tycka i efterhand men jag kan inte låta bli att undra hur många som åker i en liknande karusell och spelar teater på sina spelningar? Säkert fler än en världsstjärna..

Glad att dokumentären gjordes och hoppas att de som höll fast honom hade sina skäl och att de inte tjänar en förmögenhet på hans låtar, som kommer spelas läääääääänge. Ett musikaliskt geni…

Nu måste det rulla på lite…

Framförallt på mtb-cykeln. Med 3 veckor kvar gäller det att hitta alla pass jag kan på cykeln. Att cykla fram och tillbaka till jobbet hjälper inte när det är så kort väg.

Ledig dag imorgon och cykelrunda med sonen bokad. Alla minuter på sadeln räknas nu.

Det är sjukt vad fort man vänjer sig vid blöja/cykelbyxa. Cyklade utan igår 7-8km x2, det kändes faktiskt.

Trampa, trampa, överlev!

Jag tittar inte ner nej, jag tittar upp mot himlen…

Som jag antytt förut är det lätt att leta fel. Alla retar gallfeber på en och man själv är den enda som gör rätt. Så är det såklart inte, men det är lätt att irritera sig på vad andra gör och glömma sig själv. Åtminstone är det så för mig. Ett destruktivt och energikrävande sätt att hantera ”problem” på.

Jag är snabb och se andras brister men när jag ger det en andra tanke så är jag kanske inte bättre, tom värre, själv. Jag utmanar dig som läser detta att minst en vecka framåt bara se saker från det positiva hållet. Istället för att tänka att någon inte gjort som jag tänkt, försöka vända på steken och tänka vad kan jag göra för den här personen?

Så länge det inte är något allvarligt så, vad gör det om hundra år? Är det något ni kan diskutera/ventilera på ett konstruktivt sätt utan att döma varandra så är väl det en bra lösning. Det finns inga rätt eller fel men det finns kanske mer eller mindre respektfulla sätt att ta itu med saker på. Ett aktivt val att mötas med respekt och tro på varandra, barn som vuxna!

20170629_165024

The only way is up!