Nästa tur blev magisk

En tidig fredag blir som en extra ledig dag nästan. Känslan blir att helgen förlängs och man hinner så mycket mer.

Kan vi gå till det där vattenfallet då? Jag kollade väderappen och den visade bästa möjliga. Så, vi packade med oss mellanmål och gick iväg så fort vi bara kunde.

På tu man hand med någon man vet uppskattar äventyret. Det blev magiskt. Och det frusna vattenfallet hade frusit ännu mer men rann fortfarande, samt allt droppande från dagsmejan.

Annonser

Får jag följa med?

Ja, det får du gärna!

Vi tittar på foton tillsammans och frågorna avlöser varandra. Jag ser förundran i blicken och känner igen den…

Nästa tur är bokad 😍

Frustrationens skepnader

Frustrationen jag känner nu är förmodligen obetydlig. I jämförelse med tex de som blivit förlamade, tappat talet, kroniskt sjuka eller blivit funktionshindrade på ett eller annat sätt. Ja, relativitetsteorin kan man ju alltid dra till med och det finns alltid de som har det värre, osv.

Men i min lilla värld är min frustration liten men ack så gnagande. Jag har varit sjuk, jag har varit hemma från jobbet och sedan inte varit frisk sedan dess… Jag känner mig inte sjuk, bara trött på att inte bli frisk! Varför inte gå till doktorn?

Allmäntillståndet är okej men jag kan tex inte träna. Jag är tröttare än vanligt på kvällarna. Jag tar det lugnt och tycker att jag förtjänar att bli bättre. Men nu, efter tre veckor börjar tålamodet tryta och frustrationen ta över. Är det latmasken som krupit in i mitt huvud och gjort så att jag har lock för öronen…

…Tror inte det. Jag fortsätter tänka att det finns många som har det värre, har så mycket större frustration än jag och det gör det lite mer uthärdligt, iaf ett litet tag, tills jag blir ego igen och tycker synd om mig själv. Som om det skulle hjälpa. Jag är bara frustrerad över att inte kunna verkställa min nya träningsplan. För nu har jag en! Men vad hjälper det liksom? Nåja, detta är ingen kronisk sjukdom så i sinom tid så startar den. Planen alltså. Under tiden jobbar jag på mina medvetna val, som blir svårare ju fler oträningsbara dagar som går.

Ledord: Aktiva val hela tiden

Jag har valt detta för att jag kommit fram till saker under förra året. Året som jag först tänkte blev ett skitår, rent ut sagt. Men, det stämmer inte hela vägen. 2017 lärde mig otroligt mycket och det var ingen lätt resa minsann.

När jag tittar tillbaka i min kamerarulle ser jag så mycket livskvalitét, aktiva val och vackra stunder jag haft och mött. I kamerarullen ser jag inte hur hårt jag kämpat, hur jag fått flera stressymptom, hur jag snuddade den berömda väggen. Om jag sett det hade jag kanske inte suttit här nu och tyckt att jag gjort många bra val trots allt.

wp-1516186512073..jpg

Jag kan se att jag prioriterat det jag mår bra av när jag som mest behövde det. Jag kan se att varje aktivt val föranletts av en, vad jag kallar, självbevarelsedrift. Hur behovet av naturen gjort sig påmint och hur den varit mitt andningshål och gett mig ny energi. Livsviktig helt enkelt.

I år tänker jag lägga fokuset på mig själv och de aktiva val jag kan göra i varje situation. Jag har bett om hjälp av en vän för att få lite struktur och en plan på ”hälsosamma val”. Det känns bra att ha en ”sparringpartner” som jag kan bolla med och en plan att förhålla mig till. Jag gör det inte för hennes skull utan min egen, bara min egen.

Planen började med att knorra till sig lite. Jag blev sjuk och kan inte träna eller ta promenader just nu. Men jag kan fortfarande göra aktiva hälsosamma val, allt för att unna min kropp saker de mår bra av.

 

2017 Året som dalade och toppade

Att sammanfatta detta år blir en riktig berg- och dalbana. Både i lärdom och upplevelser.

Detta år som förväntades bli något extra redan från start fick en helt annan tvist ingen kunnat föreställa sig.

Sjukdomstillstånd som chockade oss alla och fortsatte utmana oss till max gjorde att prestation blev något halvviktigt, om inte oviktigt. Saker som varit självklara vändes på kant och annat kom upp till ytan.

Jag skulle fira min fyrtioårsdag men den dagen gick jag mest och försökte hålla tårarna inne för att inte verka otacksam. Månader senare skålade jag för min och många andras segrar då jag tog mig upp på Sveriges högsta topp Kebnekaise, en revansch med hjälp av obeskrivliga vänner. Men också att mentala toppar är viktigare än fysiska.

Ett år av slit är förbi men också ett år av tacksamhet för allt jag lärt mig på vägen, för utan lärdom vore året meningslöst. Jag har nu gjort vissa val pga erfarenheterna ifrån detta år. Ett år då jag satte pb i höjdmeter, hb-värde, mental utmaning och kaos. Men också viktiga erfarenheter som förändrat mig som person. Nu är mitt mål att göra aktiva val utifrån mig själv och vad jag mår bra av. Det kommer bli mina ledord för 2018. Ett egoår helt enkelt!

Vad än detta år, 2018, har att erbjuda är jag nog så förberedd jag kan bli. Som tur är jag lyckligt ovetande..

Gott nytt år!

Inspirationskällor

Det där med val är inte lätt. Inte för mig i alla fall. Men jag vet att de finns där hela tiden, för min skull. Och för din skull.

Men när timmarna flyter på och dagarna går fort förbi, eller inte förbi för jag är ju i dem hela tiden. Men ibland är det som att jag inte hänger med i mitt eget liv. Jag blir passagerare i det. Låter ju hur trist som helst så det måste jag ändra på, och ta tag i saker så att de inte samlas på hög.

Att spela huvudrollen i sitt eget liv. Det pratade vi om här i veckan. Vi tolkade det olika men det hängde ihop ändå och min tolkning blev att vi har alltid ett val, även om vi inte kan styra vissa händelser i livet så kan vi välja vad vi ska göra utifrån den händelsen.

Vi kan förändra vårt liv med hjälp av aktiva val och samma sak gäller i stort. Hur vi väljer att uppfostra våra barn, hur vi väljer att bry oss om vår miljö, hur vi väljer att ta oss till affären eller jobbet, hur tar jag hand om mig själv? Allt detta påverkar mitt liv och framtiden.

Att tänka smått och här och nu. Vad blir bäst för mig och det mål jag har?

Jag fann mig själv ha tappat en hel del av det där för att jag var passageraren. Efter att ha lyssnat på en av mina stora inspirationskällor, Sören Kjellkvist, i Huskypodcast nr 158 fick jag så pass mycket inspiration till att ta över rodret igen.

Att vara i nuet och inte vänta på det som ska hända sedan, precis som Kalle Zackari Wahlström sa i sin podd ”I nöd och lyft” nr 31.

Första höstlovet

Höstlov; det fanns inte när jag gick i skolan men nu finns det och jag var tvungen att prova! Tvungen ja…

… av olika anledningar. Dels för att mina barn förtjänar tid med sin mamma. Riktig tid. Tid då vi hänger, pratar om saker vi ser och upplever, önskemål, spelar sällskapsspel och tid finns i överflöd. Tid i överflöd? Kommer det någonsin att finnas? Tiden går ju hela tiden och någon gång tar den ju slut, iallafall för stunden. Men en ny stund kommer alltid, fast aldrig samma.

Den tiden som varit detta höstlov har varit en tid av ja-säganden. Vi har försökt säga ja till varandra och givit och tagit. Det är inte alltid lätt, vare sig man är barn eller vuxen.

Vi har haft tid att vara vakna sent, tid att sova länge, tid att spela spel till frukosten, tid att uppleva nuet och inte bara rusa vidare till nästa aktivitet. Jag tycker att jag är ganska bra på det men ibland snurrar ekorrhjulet på för fort och en time out är på sin plats. Detta höstlov blev verkligen en time out. En av de bättre faktiskt! Hoppas någon känner samma som jag.