Vilka vi?

Jag vaknade innan klockan ringde. Smög ner till frukosten utan min rumskompis. Tänkte hon ställt klockan senare, precis som igår.

Tog för mig av frukosten och började äta. Fick efter ett tag dåligt samvete att jag lämnat henne för att kanske försova sig. Bad en kollega som har hennes nummer att ringa och kolla att hon var vaken.

”Är du vaken?” ”Ja, vi brukar ta lite sovmorgon här ibland förstår du” ”Jaha, vilka vi?” ”Jag och Camilla” ”Men Camilla är ju här nere och äter frukost?” ”Jaha, men då springer jag runt och smyger i onödan då. Jag trodde hon låg här i sängen och sov..”

Ja vi fick oss ett gott skratt i alla fall och försovit sig hade hon inte.😁

Resten av dagen var lika trevlig trots regn och snöblandat till och från. Men vi prickade in rasterna bra under uppehållen.

Utekaffe 😍

En god öl till after walken blev det också.

Till kvällen bjöds det god mat och ”på spåret tävling” innan dans.

Mot fjällen..

Nu är det mesta packat och bara det sista som kaffe, vatten och mellanmål saknas. Vid 14.45 går bussen mot Bruksvallarna och några dagars vandring i höstfjäll stundar. Det lovas väldigt blandat väder från prognoserna så alla sorters kläder är med…

Ska bli lite spännande och hoppas det blir lyckat så att jag vågar göra om det med familjen.

Hur man gör årets andra Pb

Jag har bestämt mig för att periodisera lite marklyft ett tag. För att prova om det går och för att det är så kul helt enkelt.

För en vecka sedan började jag och vågade då prova att lägga på mer än 40kg för första gången. Planen är att försöka lägga på så lite som möjligt för att uthållighetsträna mer, enligt naprapatens rekommendation. Ja, men ibland måste man få prova lite gränser också så jag provade med 50kg och körde så många reps som händerna pallade.

Efter en utflykt med familjen till ett av våra smultronställen med sopplunch och #utekaffe var jag laddad för gymmet igen.

Idag körde jag 5×5 på 50kg och det kändes lätt och knäna har inte protesterat än. Så jag lastade på 60kg och det gick också bra. +10kg till och 3×3 på 70kg gick precis…

Kan inte låta bli att tänka på hundringen som inte sitter så långt bort längre. Men det är händerna som sviker så kanske färre lyft innan ett nytt pb. Men nu ska jag bli säker på de 70 först. Jag har inte bråttom med nåt utan det viktigaste är att kroppen håller. Blir det pb så blir det, bara en bonus!

Ser i alla fall coolt ut med många skivor på stången 😁

Back on track

Back on track, på flera sätt. Denna vecka har bara levererat tre dagar än men jag har redan varit tillbaka på stigcykling i mörkret. Dock med en ny liten vurpa som gav en rejäl lårkaka igen. Det är ett riktigt krävande pass och jag är helt utpumpad efteråt, precis som jag kände mig efter kick o boxen en gång i tiden…

Tillbaka på hockeyträning den andra kvällen och även där pumpas krämen ur benen till sista droppen. Frustrerande när man tänker vad man ska göra och kroppen inte svarar. -Hallå!!!

Naprapatbeök som inte var så skönt men ändå sammanfattade status lite. Dvs. Fusk med rehab, fusk med prehab men ändå koll på vad som retar muskelfästena och vad som verkar fungera träningsmässigt. Vilodagar behövs för återhämtning och just nu längtar benen efter fler bänkpass😜 Får jag bestämma skulle det klämmas in lite marklyft också.. Men, som sagt mer rehab och prehab nu då.

If you can’t beat them, join them!

När jag vandrar eller promenerar i skogen är jag ute efter just lugnet. Att hinna känna och få in naturens tempo i kroppen. Doften av mossan, granarna och jorden på stigen. Jag vill höra suset av asplöven eller barrträdens vinande när det blåser. Se alla nyanser på marken och i lövverken.

När det då kommer cyklar farande från ingenstans över stock och sten skulle det kunna göra mig tokig. Men, de är ju borta igen så snart man sagt hej.

För ett, eller var det två, år sedan var planen att mitt nästa träningsområde skulle bli stiglöpning (traillöpning). Planen höll inte och inte kroppen heller, men i våras hittade jag stigcykling. Än så länge håller den planen och jag är överlycklig att något fungerar.

Jag minns hur jag tittade lite snett på cyklister som ”störde” mig i skogen. Men vem är jag att döma dem? Jag vet inte hur många av dem som hittat cykeln pga av att de inte kan springa, precis som jag. Förhoppningsvis ingen och förhoppningsvis kan de göra båda delarna.

Det jag tänker är att ibland är det bra att umgås med fienden, då kanske freden lägger sig och ni kan ha fler stunder att ha trevligt och göra aktiviteter ihop. Många inskränkta människor skulle nog må bra av det! Vyerna och perspektiven skulle vidgas och en ökad förståelse skulle komma på köpet.

Var trevlig mot den du möter, vare sig det är på cykel, i bilen eller i affären.

-Kämpa på! Ni klarar det!

Möte på cykelstigen i skogen.

Färgglatt äventyr

Efter att ha cyklat lite mtb i sommar tog jag och bokade in mig på en stigcyklingsgrupp.

Turen var för nybörjare men jag tyckte att nivån på stigarna var alltför avancerad för en nybörjare. Mörkret hann precis lägga sig och två timmar i skogen blev en riktig utmaning.

Mina lärdomar från kvällen: Våga utmana dig! Stigcykling är riktigt konditionskrävande! Min cykelbelysning räckte för att ta sig fram men den är också en kvalitets- och säkerhetsfråga. Inte klä mig så varmt. Jag kan vurpa i skogen och landa mjukt i mossan. Jag har blivit väldigt färgglad dagarna efter en tvåtimmars cykeltur där jag måste hoppa av och på cykeln, typ i farten, på rotiga stigar i mörkret!😁

På’t igen bara!!

Olika uppfattnigar/tolkningar

Det finns ord som är mer eller mindre populära eller trendiga. ”Mindfulness” är ett av dem just nu och det betyder ”medveten närvaro” om du googlar. Att vara här och nu, du får samtidigt fram massor av förslag på kurser och olika aktiviteter för stresshantering och då förstår man mer att det handlar om att rikta fokus mot sig själv och sin kropp.

Det första jag tänker på när jag hör ordet mindfulness, är mediation. Det kommer från buddhismen och det är inte så konstigt. Men jag anser mig ändå kunna rikta fokus mot mig själv utan yoga eller meditation.

När jag är ute naturen, nästan oavsett när eller var det än är, går alltid tankarna till mitt varande och min relation och förhållande till naturen runt omkring.

När sinnena kopplas på då är det som en värld av minnen och närvaro kopplas på. Jag är här och nu och nästan alltid stannar tiden upp och det finns bara nu. Jag i relation till nuet. Det är min mindfulness, kalla det vad du vill men jag älskar det och det är beroendeframkallande.

Jag är inte i behov av något annat vad jag vet. Punkt slut.

Myser runt i Abisko

Vi startar morgonen med blå himmel, sol och vindstilla. Luften är fortfarande småkylig men solen värmer skönt. Frukosten får bli pannkakor eftersom vi behöver göra oss av med lite vikt. Vi har sovit okej men är alla småsega efter att ha väntat in midnattsolen.

Efter att få ihop tetris’et, dvs packningen inklusive tältet, så checkar vi ut från STF Abisko genom att äta lunch. Vi pratar lite med personalen på stationen och är överens om att är man tidig hit på sommaren, hinner man före myggen. Allt är noga planerat. Sedan tar vi en promenad ner till stranden för ett ev dopp. Väl där vadar vi ut och letar bra ”mack-stenar” att kasta macka med. Vi är först badsugna men har inga badkläder och vi är inte ensamma på stranden. Det börjar blåsa upp till gäss ute på Torneträsk och vinden kyler oss så vi promenerar mot kanjonen.

När vi kommer dit hittar vi en plats där vattnet står näst intill stilla och sonen blir plötsligt badsugen igen. Efter några dopp får vi snart lite bråttom tillbaka.

Jag spanar förgäves efter lemlarna, som hörs men är snabba undan våra ögon. Jag är ändå glad att barnen fått se var sin under dagarna här.

Det är dags att vandra mot tågstationen och det är med dubbla känslor vi säger hejdå till Abisko. Men jag är ganska säker på att vi kommer komma tillbaka hit, förr eller senare. Abisko har verkligen bjudit på sin bästa sida. Även om tåget var lite försenat är det förlåtet. ”Sveriges mest försenade tåg” kommer att ge oss sin vaggning till sömns och vi längtar..

Nu anländer vi till Boden och tackar Abisko för alla minnen du gett oss!

Högre makter

Som om det skulle hjälpa? Bättre än att inte göra något…

Jag ber till vädergudarna om lite sol och regnfritt på vår lilla tripp. Kanske för mycket begärt men prova kan man ju alltid.

Nu kommer värmen hit till oss så kanske letar den sig norrut i slutet av nästa vecka. ☀️

Att längta

Längtar så grymt mycket nu. Varje dag googlar jag, skriver något på pack- eller inköpslistan, frågar om råd eller bara drömmer mig bort. Att äntligen få åka till platsen som länge stått på min bucketlist är så häftigt.

Att planera och förbereda och planera resan är ju halva grejen. Nu står ju hela äventyret framför en och i huvudet förbereder jag mig på alla väder. Samtidigt som jag planerar för hur vi ska orka bära med oss packningen. Kanske är den bästa tiden på resan innan den ens blivit av. Den är ännu helt oförstörd och kan bli hur som helst och ingen vet facit.

Jag försöker sänka förväntningar och ambitioner så mycket jag kan.